Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutet.
Från denna stund tycktes min lilla husbonde
Jakob älska mig mer än någonsin, och jag å min sida
ansträngde mig till det yttersta för att göra honom
glädje. Jag sträfvade äfven efter att vara vänlig och
tjänstaktig mot alla andra, och hade aldrig skäl att
ångra, att jag försökt bättra mig och aflägga mina
fel. August kom ofta på besök, och han uraktlät
aldrig att hälsa på mig, oftast hade han äfven med sig
någon godbit åt mig, ett äpple, ett päron, bröd eller
morötter. Med ett ord, från att vara fiender blefvo
vi med tiden de bästa vänner, och jag insåg, huru
orätt jag gjort den stackars gossen, som i själfva
verket hade ett mycket godt hjärta, ehuru han var
en smula enfaldig och egenkär.
Hvad som först ingaf mig tanken att skrifva denna
bok, var ett samtal, som jag åhörde mellan Henrik
och hans kusiner. Henrik påstod bestämdt, att jag
alls icke förstod, hvad jag gjorde, än mindre hvarför
jag gjorde det, och att alla de märkvärdiga handlingar,
hvartill de varit vittne, blott haft sitt upphof i en
blind instinkt, som på intet sätt kunde jämföras med
människornas förnuft. Jag kände mig ganska sårad
af denna orättvisa och begagnade mig af en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
