- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
10

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mitt barndomshem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därefter sågo vi ej mera till Ola. Gamle Daniel, som hade tillsyn över hästarna, var lika snäll som husbonden, så vi hade det alltid bra på alla vis.

Kort före min tvåårsdag inträffade en händelse, som jag aldrig kunnat glömma. Det var en dag tidigt på våren. Det hade varit lite frost om natten, och en lätt dimma hängde ännu som en slöja över skog och äng. Jag och de andra unghästarna gingo och betade längst bort vid den sidan av vår äng, som gränsade till den stora herrgården Rosenlunds ägor, varifrån vår husbondes område skildes av en bäck eller liten å, vilken mellan tämligen branta stränder här genom dalsänkningen hoppar i väg till sjön.

Baron Törne på Rosenlund var, liksom vår husbonde, mycket snäll mot sina hästar, efter vad jag ofta hörde mamma säga, och han ogillade de jakter, som hans son, den unge husarlöjtnanten, plägade ställa till i sällskap med kamrater, vilka besökte honom. Vid dessa jakter gick det så till, att de lössläppta hundarna, som i vild fart stormade åstad, grepo det uppjagade villebrådet, antingen det nu
var en slug räv eller blott en stackars rädd hare, och jägarna satte efter på sina hästar, som följde hundarna, varvid ryttaren, utan att fråga efter vilka hinder som lågo i vägen, blott sporrade sin häst framåt. Mången häst ådrog sig vid sådana tillfällen skada för hela sitt liv, och att även större olyckor kunde hända, därpå var just den tilldragelse, jag nu går att berätta, ett slående exempel.

Som sagt, nämnda vårdag gingo vi och betade i all ro, då vi plötsligt fingo höra hundskall på avstånd. Den äldsta unghästen höjde på huvudet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free