- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
22

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rosenlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trava fram på en jämn, bred väg mellan väldiga, gamla träd, vilkas grenar nu böjde sig under det vita snöhöljet. Så kom ännu en grind och portvaktens stuga, varefter man körde fram till den av en vacker trädgård omgivna stora byggnaden med flygelbyggnader på båda sidor om gårdsplanen. Bortom trädgården vidtog en gammal fruktträdgård, och där bakom lågo ladugårds- och stallbyggnader. Där fanns rum för många hästar och vagnar, men jag vill blott beskriva det stall, till vilket jag fördes. Det hade endast fyra spiltor men var mycket rymligt och hade ett stort fönster, som öppnades åt gården, vilket gjorde det ljust och luftigt. Första spiltan var stor och alldeles fyrkantig och hade en träbom för ingången. De andra spiltorna voro vanliga, bra spiltor men ej på långt när så rymliga som den första, vilken hade en låg häck för hö och en låg krubba för havre. I denna spilta stod hästen ej bunden, utan fri, såsom han behagade.
Det är en stor fördel att få ha en sådan spilta, och här blev jag nu insatt av stalldrängen. Aldrig har jag haft en bättre och trevligare spilta. Dess väggar voro ej högre, än att jag fritt kunde se mig omkring åt alla håll.

Drängen gav mig ett mål god havre, klappade mig, sade några vänliga ord och gick.

När jag hade ätit, började jag se mig omkring. I spiltan näst intill min stod en liten fet, grå öländing med tjock man och svans, vackert huvud och en liten söt nos. Jag lyfte på huvudet, tittade över mellanbalken och sade: »God dag, hur står det till? Vad heter du?»

Han vände sig åt min sida, så långt grimman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free