- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
27

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rosenlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nog var jag lycklig på mitt nya ställe, och om jag likväl saknade något, så var jag därför ej missnöjd. Alla, som hade att göra med mig, voro snälla. Jag hade ett rent, luftigt stall och fick alltid den bästa föda. Vad mera kunde jag väl önska?

Jo, frihet!

I tre och ett halvt år av mitt liv hade jag haft all den frihet, jag kunde önska, men nu måste jag vecka efter vecka, månad efter månad och säkerligen år efter år stå i stall dag och natt, utom då man behövde mig, och då måste jag visa mig lika allvarlig och stadig som den häst, vilken redan varit med i tjugu år. Remmar här och remmar där, betsel i munnen och skygglappar för ögonen! Nå, inte för jag klagar, ty jag vet, att det måste så vara. Jag ville bara säga, att för en ung häst, kraftfull och livlig och som varit van vid ett stort öppet fält, där han kunde kasta upp huvud och svans och sätta åstad i fullt galopp och så vända tillbaka till kamraterna med en glad gnäggning — för honom är det svårt att aldrig få göra en smula, som han själv tycker om. Ibland, då jag någon tid haft mindre rörelse än vanligt, har jag känt mig så livfull och levnadsglad, att, då Sven tagit ut mig, jag knappast kunnat hålla mig i styr. Göra vad jag ville, men jag har tyckt, att jag måste hoppa och dansa, och jag vet, att jag säkert har gett honom månget duktigt ryck i synnerhet i början,
men han har alltid varit snäll och tålig.

»Stilla, stilla, gossen min», brukade han säga.
»Vi ska snart ta oss en bra svängom, så att det kittlar mindre i fötterna på dig.» När han så väl fått mig ut på vägen, kunde han låta mig sträcka ut i raskt trav en halvmil eller så och föra mig tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free