- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
30

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Snäggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde andas. En annan tog min underkäke i sin hårda hand, bröt upp min mun, och så fingo de med våld ett betsel på mig. Därpå tog en och drog mig framåt med tygeln, under det en annan drev på med slag bakifrån, och detta var min första erfarenhet av människors godhet — alltsammans våld. De bjödo ej till att göra begripligt för mig, vad de ville. Jag hade en livlig och eldig natur och var utan tvivel
något vild, så jag tror nog jag gav dem fullt upp att göra, men det var förfärligt att dag efter dag stå instängd i ett stall i stället för att hava sin obegränsade frihet; jag sörjde och trånade efter att komma lös. Du vet, hur svårt det kan kännas att sakna friheten, även då man har en snäll husbonde och blir vänligt behandlad, men något sådant visste jag ej av.

Det fanns en — den gamle herrn på gården — som jag tror skulle kommit till rätta med mig och lätt nog gjort någonting utav mig, men hela den mödosammare delen av affären hade han överlämnat åt sonen och en annan man, som ansågs ha erfarenhet, och utövade själv blott överinseendet. Sonen var en lång, stark, övermodig karl. De kallade honom Simson, och han brukade skryta av att han
ännu aldrig träffat en häst, som lyckats kasta av honom. Hos honom fanns ingen mildhet såsom hos fadern utan endast hårdhet, en hård röst, ett hårt öga, en hård hand. Från första ögonblicket kände jag, att allt, vad han ville, var att kuva allt mitt mod och förvandla mig till ett stilla, ödmjukt och lydigt stycke hästkött — ja, hästkött! det var alltsammans, vad han ville ha mig till», och Snäggan stampade härvid med foten, som om blotta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free