- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
50

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Rent språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

du bör vara, och en liten skrapa lär dig kanske att en annan gång ej söka tvinga en häst att hoppa över en grind, som är honom för hög.» Och därmed körde Sven vidare. »Kanhända», sade han för sig själv, »att den där unge slyngeln förstår sig på att ljuga lika väl som att vara grym. Vi kunna ju taga vägen om hans hem, Svarten, och om då någon vill veta något, så kunna vi tala om det, ser du.» Vi togo alltså av till höger och kommo snart upp till den välmående nämndemannen Nils Åkessons gård. Han kom just springande ut, under det hustrun stod i dörren och såg förskrämd ut.

»Ni har väl inte sett till min pojke», sade nämndemannen; »för en timme sen red han ut på min svarta öländing, som just nyss kom tillbaka utan ryttare.»

»Jag skulle tro», sade Sven, »att hästen befinner sig bättre utan ryttare, åtminstone om han ej blir riden på hyggligt sätt.»

»Vad menar ni?» sade nämndemannen.

»Jo, jag menar, att jag såg er son slå och misshandla det stackars djuret på ett skamligt sätt, därför att det ej ville hoppa över en grind, som var för hög. Hästen skickade sig väl och visade ingen odygd. Men slutligen slängde han sin unge herre i hagtornshäcken. Ni ursäktar, hoppas jag, att jag ej kände mig böjd för att hjälpa honom därifrån,
då jag kunde förstå, att han icke lidit någon allvarsammare skada utan endast fått några skråmor.»

Nu började gossens moder gråta och ropa: »Å, min stackars Pär, jag får lov att gå och ta rätt på honom; han har säkert gjort sig illa.»

»Du gör bäst i att stanna hemma, mor», sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free