- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
57

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den gamle stalldrängen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tio till tolv spiltor och fyra eller fem hästar. Den andre karlen kom in med Snäggan, och Troed stod bredvid, medan vi ryktades och borstades. Aldrig hade någon gjort detta så lätt och fort söm den lille gubben. Då han hade slutat, kom Troed och kände överallt på mig, liksom om han trott, att det inte kunde vara väl gjort, men han fann min päls ren
och mjuk som silke.

»Gott», sade han, »jag trodde, att jag var tämligen kvick i vändningarna och vår Sven ännu kvickare, men ni är den värsta jag nånsin sett till att göra allt fort och väl på en gång.»

»Övning ger färdighet», sade den lille krokbente stalldrängen, »och illa vore det väl annars. Fyrtio års övning och ingen färdighet, ha, ha, det vore just vackert! Och vad angår att vara kvick i vändningarna, så beror det bara på vanan. Ifall man blir van därvid, så går det precis lika lätt som att vara långsam. Lättare, skulle jag säga; ja, jag mår rent av illa, när jag ser någon gå och söla och dra benen efter sig, så att han behöver dubbelt så lång tid till sitt arbete som någon annan. Jag skulle väl inte kunna vissla, om jag gjorde på det viset. Ser ni, jag har alltid haft med hästar att sköta, ända sen jag var femton år gammal, ridhästar, vagnshästar, arbetshästar, och eftersom jag var liten och lätt, använde man mig även såsom jockej i åtskilliga år. Det var just då en av kapplöpningshästarna
störtade, som jag fick en obotlig skada i mitt ben, och sedan kunde jag naturligtvis inte vara jockej längre. Men utan hästar kunde jag ej leva, och så höll jag mig till de större hotellen. Och det kan jag säga, att det gör mig stor glädje för var gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free