- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
63

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtroende till, och allt var så underligt och osäkert. Den friska luft, som kommit in genom den öppna dörren, gjorde det lättare att andas, men det sprakande ljudet över oss tilltog i styrka, och då jag såg upp genom spjälorna på min tomma häck, varseblev jag ett fladdrande rött sken på väggen. Därefter hörde jag ropas utanför: »Elden är lös!» Och in kom nu den gamle stalldrängen fort men lugnt. Han fick ut en häst och gick till en annan, men lågorna lekte kring luckan, och sprakandet där uppe var förfärligt.

Därefter hörde jag Troeds röst, lugn och uppmuntrande som alltid.

»Kom, kom, gossen min, nu är tid för oss att ge oss av, kom nu!» Jag stod närmast dörren, så att han kom först till mig och klappade mig. »Se så, Vackra Svarten, på med betslet nu, min pojke, snart ska vi vara ur den här röken.» I ett nu var betslet på; därefter tog han av sig halsduken, band den lätt över mina ögon och ledde mig under smekningar och vänliga ord ut ur stallet. Så snart han fått mig i säkerhet på gården, tog han halsduken från mina ögon och ropade: »Hör hit någon, kom och tag hästen här, medan jag går tillbaka efter den andra!»

En lång karl kom fram och tog mig, och Troed sprang tillbaka till stallet. Jag gav till en gäll gnäggning, då jag såg honom gå. Snäggan sade mig sedan, att den gnäggningen var det bästa jag kunnat göra för henne, ty hade hon ej hört mig utanför, skulle hon aldrig haft mod att gå ut. — På gården rådde mycken oreda, då hästar fördes ut ur de andra stallbyggnaderna och vagnar drogos ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free