Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Eldsvådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnshusen för att ej ge ännu mera näring åt elden. På andra sidan gården öppnades fönster, och folk hördes ropa, jag vet ej allt vad, men jag höll ögonen stadigt på stalldörren, varest röken virvlade ut allt tjockare, och jag kunde se röda flammor. Plötsligt hörde jag genom allt larmet en klar, hög stämma, som jag igenkände vara min husbondes:
»Troed, Troed, är du där?» Intet svar — men jag hörde ett brakande av något, som föll i stallet, och nästa ögonblick gav jag till en glad gnäggning, ty jag såg Troed komma genom röken, ledande Snäggan med sig; hon hostade våldsamt, och han var ej i stånd att tala.
»Bra, min gosse!» sade baronen, i det han klappade honom på axeln, »är du skadad?»
Troed bara skakade på huvudet, ty han kunde ännu ej säga något.
»Ja, han är en duktig pojke», sade den långe karlen, som höll mig, »det är då säkert.»
»Och nu», sade husbonden, »så snart du hinner hämta andan, vilja vi härifrån ju förr dess hellre»; varpå vi begå vo oss ut genom porten. Från torget hördes ett ljud av galopperande fötter och rasslande hjul.
»Sprutan, sprutan!» ropade två eller tre röster; »tillbaka, ur vägen!» Och slamrande över stenläggningen rusade två hästar med sprutan efter sig in på gården. Brandsoldaterna hoppade av. Man behövde ej fråga, var elden var; lågorna slogo högt ut genom taket.
Så fort som möjligt kommo vi ut på det rymliga torget. Stjärnorna strålade på himmeln, och med undantag av bullret bakom oss var allt stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
