Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bud efter doktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick in och ropade: »Vakna upp, Svarten min! Nu om någonsin måste du springa.» Och innan jag väl hunnit sansa mig, voro betsel och sadel på. Sven sprang bara efter sin rock, och så bar det av i raskt trav upp till herrgårdstrappan. Baronen stod där med en lampa i handen.
»Nu, Sven», sade han, »rid nu för brinnande livet — det är för din matmors skull, inte ett ögonblick är att förlora. Lämna det här brevet till doktorn, låt hästen pusta vid gästgivargården, och var tillbaka så fort du kan!»
I nästa minut satt Sven på min rygg. Trädgårdsmästaren hade hört klockan ringa och stod tillreds vid grinden, och så bar det av genom parken och byn, och när vi kommo till bron, ropade Sven så hårt, att brovakten genast kom ut och
öppnade.
»Håll bommen öppen för doktorn», sade Sven; »här är pengarna.» Och så bar det av igen.
Framför oss gick vägen jämn ett långt stycke utmed åbrädden. »Se så, Vackra Svarten, gör nu ditt bästa!» sade Sven, och det gjorde jag. Det behövdes varken spö eller sporre, och en halv mil galopperade jag så fort jag kunde. Jag tror knappast, att min farfar, som segrade och tog första priset vid kapplöpningen, kunde ha gjort det bättre. Sven höll nu in mig litet, klappade mig på halsen och sade: »Bra, gossen min!» Han ville låta mig springa mindre fort, men jag var i tagen, och så bar det åstad igen som förut. Luften var kall, månen sken klart, och jag tyckte det var
mycket behagligt. Vi foro igenom en by, därefter genom en mörk skog, så backe upp och backe ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
