- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
72

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Avskedet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Nej», sade Sven, »jag har tänkt, att det skulle passa mig bäst, om jag kunde få plats vid någon hästskötarskola. Många unga djur bli skrämda och förstörda genom oriktig behandling från början. Jag har alltid haft bra hand med hästar, och om jag kunde hjälpa några sådana till en god början, tycker jag nästan, att jag skulle ha gjort en
välgärning. Vad tror baronen om min plan?»

»Jag tror», svarade denne, »att ingen kan passa bättre än du för en sådan plats, och det skall vara mig ett nöje att rekommendera dig därtill. Du förstår dig på hästar, och det ser ut, som om de förstode dig. Vill du med tiden sätta upp något eget, så låt mig bara veta om det.»

Därefter tackade han Sven Heder för lång och trogen tjänst, men därvid blev denne överväldigad av rörelse och bad baronen att ej vidare tala därom. »Baronen och friherrinnan», tilläde han, »ha gjort mig så mycket gott, att jag aldrig kan gengälda det. Men aldrig skola vi glömma er, och om Gud vill, få vi en dag se friherrinnan igen med hälsan; vi få ej förlora hoppet.» Husbonden räckte Sven
handen men utan att tala vidare, och de lämnade tillsamman stallet.

Den sista sorgliga dagen var inne. Betjänten var skickad med det tyngre bagaget dagen förut. Endast herrn och frun samt hennes kammarjungfru voro kvar. Snäggan och jag drogo för sista gången vagnen fram till herrgårdstrappan. Pigorna buro ut kuddar, filtar och mycket annat, och när allt var i ordning, kom husbonden ned för trappan, bärande matmor i sina armar (jag stod på den sidan, som var närmast trappan och kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free