Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Fröken Annie och skenhästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrapade marken otåligt och slängde på huvudet för att få loss tygeln. Länge behövde jag ej vänta. Baron Henrik kom springande till grinden, såg sig oroligt omkring och uppfångade just sista skymten av den försvinnande gestalten, nu långt ut på vägen. I blinken satt han i sadeln. Jag behövde varken ridspö eller sporre, ty jag var lika ivrig som min ryttare. Det märkte han, och lindrigt framåtlutad gav han mig lösa tyglar. Omkring en fjärdingsväg gick vägen rakt fram, böjde sig därefter till höger och delade sig i två vägar. Långt innan vi kommo
till kröken, var hon försvunnen ur sikte. Vilken väg hade hon tagit? En kvinna stod utanför sin stuga, skuggande ögonen med handen, och såg spanande utåt vägen. Baronen, som knappast höll in tygeln, ropade: »Vilken väg?» »Till höger», skrek kvinnan, pekande åt samma håll, och däråt bar det nu av. För ett ögonblick fingo vi se en skymt av fröken, åter krökte vägen, och så var hon försvunnen. Vi tyckte oss knappast vinna på dem alls. Vid vägen stod en gammal arbetskarl för att breda ut påkört grus. Han var helt förskräckt, hade tappat sin skyffel och stod med upplyftade armar. Då vi närmade oss, gjorde han tecken att vilja säga något. Baronen höll in litet och hörde honom
säga: »Till allmänningen, herrn, till allmänningen! Där tog hon av.» Denna allmänning var mig väl bekant — en ojämn mark, betäckt med ljung samt här och där några enar och törnbuskar, högst olämplig för en ritt i sträckt karriär. Knappast hade vi tagit av där, förrän vi åter fingo se en skymt av den gröna klänningen, flygande framför oss. Frökens hatt hade fallit av, och hennes långa, bruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
