- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
99

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Huru det slutade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nattliga färd. Vi hade över en halv mil hem. Karlen ledde mig långsamt, och jag linkade fram så gott jag kunde men med stor smärta. Jag är viss om att han var ganska ledsen för min skull, ty han klappade mig vänligt och talade uppmuntrande ord. Slutligen stod jag i min egen spilta och fick litet havre. Drängen lade våta omslag på mina knän
och gröt omkring foten för att draga ut hettan och få foten ren, innan veterinären kom för att se på mig följande morgon. Jag lyckades komma i sömn, sedan jag med möda lagt mig ned på mitt strö. Då doktorn följande dag undersökt mina sår, sade han att han hoppades, att leden ej var skadad, och att jag i så fall skulle bli arbetsduglig, men utseendet vore för alltid förstört. Jag tror att den behandling, jag underkastades, var den bästa möjliga, men
kuren var både lång och svår. Dödkött, såsom de kallade det, bildades på mina knän och brändes bort med frätmedel, och då äntligen såren voro läkta, ströks någon vätska på, som tog bort allt håret på knäna. Förmodligen hade man sina skäl härför, och jag förmodar det var, som det borde vara. Då Lätt vådligen omkommit och ingen människa åsett, huru det gick till, hölls en undersökning, varvid det ådagalades genom vittnesmål av gästgivaren i staden och hans folk, att Lätt varit berusad, när han red därifrån. Min sko fanns på vägen bland stenarna, och så var det klart, huru alltsammans gått till, så att jag gick fri från allt klander. Alla beklagade änkan. Hon var alldeles utom sig och hördes oupphörligen ropa: »Ack! han var så god, så god — alltsammans kom sig av det olycksaliga brännvinet. Varför skola de få sälja sådant? O,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free