Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Resan utför - 18. En tjuv och en ögontjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde skulle få ett gott hem här, blivit förstörda. Stoet må gå ledigt ett år, så att vi få se, vad det kan göra henne, men Svarten måste säljas. Det är skada, men jag kan naturligtvis inte ha en häst med sådana knän i mitt stall.»
»Nej, herr greve», sade Lydig, »det är nog så, men han kan få en plats, där utseendet inte betyder så mycket och där han i alla fall blir väl behandlad.»
Därmed lämnade de oss.
Omkring en vecka därefter kom en av stalldrängarna med en grimma, som han lade över mitt huvud, och ledde genast bort mig. Det blev ingen tid att ta farväl av Snäggan. Vi gnäggade till varandra, då jag leddes bort, och hon travade långs med gärdsgården, gnäggande efter mig, så länge hon hörde ljudet av mina steg.
Lydig förde mig därefter på järnväg till Stockholm, där jag på grevens rekommendation blivit köpt av en läkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
