Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Hästmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det förhöll sig i alla fall så, att den rena, friska lukt, som hans person hade, gjorde, att jag tyckte om honom; ingen inbiten lukt av öl och tobak, som jag hatar, utan en fin hödoft, som om han nyss kommit från skullen. Han bjöd tre hundra kronor för mig, men då detta ej antogs, gick han. Jag såg efter honom, men han vär borta, och så kom en högröstad karl med hårt och strävt utseende. Jag blev så rädd, att han skulle vilja ha mig, men han gick sin väg. Sedan kommo ett par andra, men det blev heller ingen affär av. Nu återkom mannen med det hårda utseendet och bjöd tre hundra kronor. Ett mycket ivrigt köpslående började nu, ty min säljare trodde, att han ej skulle få så mycket han ville ha för mig och såg tveksam ut, men just i detsamma kom den gråögde mannen tillbaka. Jag kunde ej låta bli att sträcka mitt huvud emot honom. Han strök mig vänligt om nosen.
»Nå, gamle gosse», sade han, »tror du inte; att vi skulle passa för varandra?»
Jag kunde endast gnägga mitt ja till frågan.
»Jag skall giva 325 kronor för honom», fortsatte han vänd till säljaren.
»Säg 350, och hästen tillhör er.»
»Tre hundra trettiofem då», sade min vän i en mycket bestämd ton, »och inte ett öre mer. Ja eller nej?»
»Får gå då», sade säljaren, »och ni kan lita på, att ni har fått full valuta för edra penningar.»
Det var nu nästan mörkt, och min nye ägare ledde mig åstad gata upp och gata ned, såsom jag tyckte en fasligt lång väg, men lyktorna brunno, så vi kommo utan svårighet fram över de flerstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
