Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 20. Hos en snäll åkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjugonde kapitlet.
Hos en snäll åkare.
Såsom redan är nämnt, var min nye herres namn Svensson. Hans hustru, Johanna, var en så god maka, någon man kunde önska sig. Hon hade en liten rund och trevlig figur, mörkt, glänsande hår, bruna ögon och en vacker, leende mun. Gossen, Gustav, var en duktig, rask och snäll pojke på
omkring tio år, och flickan, lilla Mia, en täck åttaåring,
var sin moder upp i dagen. De höllo alla mycket av varandra, och jag vet mig knappast ha sett en lyckligare familj varken förr eller senare. Svensson var själv både kusk och ägare till sina hästar. Han hade utom mig endast en häst till, vit till färgen, storväxt och med grov benbyggnad. Han var nu gammal men måste ha sett ståtlig ut, då han var ung. Ännu kråmade han sig och bar sitt huvud
högt. Man kunde se, att han var en riktigt ädel gammal häst. Han berättade mig, att han varit med i fransk-tyska kriget, där han ridits av en svensk officer i fransk tjänst, som varit adjutant hos en fransk general, och att han av den svenske officeren blivit efter krigets slut medtagen till Stockholm, där hans husbonde skänkt honom åt sin ridknekt, Svensson, då denne efter långvarig och trogen tjänst ville bli sin egen såsom åkare. Hästen kallades nu »Generalen» till erinran om den höga grad, som hans forne herre sedermera uppnått i tjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0115.html
