Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 22. En vän i nöden
- 23. Svenssons nyår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre öde än att säljas till en åkare. Men glad är jag att ha fått en så vänlig och förståndig husbonde, som vi nu ha, och honom skall jag visst aldrig göra någon förtret.»
Härmed hade jag nu kommit på förtrolig fot med min kamrat, och Vildhjärnan och jag förblevo vänner, så länge vi fingo vara tillsammans.
Tjugutredje kapitlet.
Svenssons nyår.
Dagarna gingo, och snart var det den tredje vintern jag tjänstgjort som åkarhäst. På nyåret blev som vanligt en munter tid i Stockholm — det Stockholm, som roar sig. För kuskarna och deras hästar är det emellertid lagom roligt emellanåt, då de timtals få vänta utanför någon förlustelselokal i ur och skur, under det herrskapet roar sig därinne i de varma, ljusa salarna, från vilka den
sprittande dansmusiken höres ut på gatan. Jag undrar i min enfald som häst, om de vackra, dansande fröknarna någonsin ägnat en tanke åt den trötte körsvennen på hans kuskbock eller åt hans tåliga djur, som få stå där i kölden, tills knäna styvna.
Nu fick jag den drygaste delen av kvällsarbetet, emedan jag var bättre van att stå, och husbonden var rädd, att Vildhjärnan lättare skulle förkyla sig. Svenssons hosta var svår, men huru sent vi än kommo hem, satt hans hustru alltid uppe och väntade och kom ut och mötte oss med lykta,
varvid hon såg ängslig och orolig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0132.html
