- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
137

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Svenssons nyår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste han hållas varm och få vara i ro, och just därför vill jag säga ett ord om hästarna. Ser du, Svarten tar då rakt ingen skada av att få vila sig en eller två veckor i ett varmt stall, och du kan ju lätt motionera honom genom att leda honom några slag fram och tillbaka på gatan, så att han får räta på benen; men den unge här, om han skall stå utan arbete, så vänder han snart upp och ned på er
allesammans, när han en gång kommer ut.»

»Ja, det ser redan så ut», sade Gustav; »jag har knappat in på havren för honom, men han är så livlig, att jag inte vet, vad jag skall göra med honom.»

»Just det, ja», sade Pettersson. »Vill du nu säga till din mamma, att hon skall vara snäll och tillåta mig komma hit och ta ut honom varje dag, till dess det börjar bli bättre med Svensson därinne, och ge honom ett par duktiga körturer, och vad jag får in därför, vill jag ge din mamma hälften av; det hjälper alltid till föda åt hästarna. I middag kommer jag och hör efter, vad svaret blir.» Därmed gick han utan att vänta på Gustavs tacksägelser.

Vid middagstiden tror jag han gick och talade med vår matmor, ty han kom då i sällskap med Gustav, selade på Vildhjärnan och tog ut honom.

En vecka eller mer kom han sålunda och hämtade Vildhjärnan, och då Gustav tackade honom eller sade något om hans godhet, så bara skrattade han, sägande, att det var tur för honom, ty hans hästar behövde någon vila, som de ej på annat sätt skulle kunnat få.

Svenssons förbättring fortgick alltjämt, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free