- Project Runeberg -  Boken om Astrid : Den svenska prinsessan som blev belgiernas drottning /
16

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De första barndomsåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fattiga små barn.) Även sin bordsbön bad hon alltid
med stor andakt.

Lika tålig som hon var, lika lätt fäste hon sig vid
människor, som ömmade för henne och sysselsatte sig
med henne — fäste sig vid dem och glömde dem sedan
aldrig. Under sina sju första år hade lilla Astrid som
sköterska fröken Elisabeth Kjellin, »Nenne», som hon
alltid kallades av prinsessan. Det var en av dem som
prinsessan Astrid och sedermera drottning Astrid var
mest fäst vid. Bara »Nenne» var i närheten försvann
den oerhörda blyghet, som prinsessan Astrid hade
svårt att komma över som barn — och för övrigt
även som ung flicka. Det kändes så tryggt att
»Nenne» satt på kälken, när man i svindlande fart
susade nerför Skansenbacken om vintrarna, det var
härligt att hålla »Nenne» i handen framför
björnburarna på Skansen, eller då man skulle gå ned i det
kalla, öppna havet vid sommarbesöken hos mammas
släktingar på slotten vid Öresund. Men bäst av allt
tyckte prinsessan ändå det var, att »Nenne» satt i
rummet intill då hon skulle somna på kvällarna — då
försvunno alla stygga troll och fula gubbar som
annars kunde dolt sig i mörkret.

»Är ’Nenne’ där?» brukade prinsessan fråga litet då
och då inifrån sitt rum innan hon somnade. Ibland då
fröken Kjellin var ledig kunde prinsessan bli så utom
sig, att man blev tvungen att ringa efter henne och
be henne komma hem.

Prinsessan Astrid var som ett riktigt solsken som
liten. Aldrig kivades hon, och aldrig kinkade hon över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/astrid/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free