- Project Runeberg -  Boken om Astrid : Den svenska prinsessan som blev belgiernas drottning /
167

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 29 augusti - En värld i sorg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

band och bandage om huvudet, står Leopold själv i
slottsporten, då likvagnen anländer. Han har stigit av
tåget vid en förortsstation och begett sig till slottet
för att där vänta sin döda gemål.

Så vit och vacker ligger hon där på sitt dödsläger, i
händerna har hon violer, och violer äro strödda på
det vita sidentäcket. En ung, ljuslockig man ligger på
knä vid båren. Han märker inte timmarnas gång. »Vi
voro så lyckliga, vi voro så lyckliga», snyftar han.
Innan dagen gryr har kön utanför växt, så att den når
runt slottet ett par gånger om. Man har fått lov att
säga farväl till Astrid, och ingen vill gå miste om
tillfället. En halvtimme varje kväll klaga klockorna i
Sainte Gudule, där Astrid om ett par dagar skall
jordfästas. Florbehängda fanor vaja från vart hus, Astrids
älskliga fotografi ser så gripande vemodigt ut med det
svarta floret omkring.

Obeskrivligt gripande blevo
begravningshögtidligheterna tisdagen den 3 september. En miljon sörjande
belgier följde sin drottning till graven. Under
trumpetsignaler och salut av kanoner lämnade Astrid för
sista gången slottet i Bryssel. Närmast hennes kista
gick kung Leopold till fots den en halv kilometer långa
vägen till den gamla gotiska katedralen S:t Gudule, och
sedan begravningsmässan ägt rum, över fyra kilometer
ut till kyrkan i Laeken. Kungen gick ensam nära inpå
likvagnen med fasta steg och sammanpressade läppar.
Det verkade som om han befunnit sig på pilgrimsfärd
mot ett okänt mål, sökt något som han icke kunde
finna, glömska från sorgen eller — kanske — undret, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:14:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/astrid/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free