Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa gudar i förstone naturgudar, idealiserades snart allt mer och mer och sattes så småningom i förbindelse med hela folkets lif, lycka och välgång samt antogo arten af nationalgudar. De blefvo personifikationer af folkanden. De blefvo reflexen af folkets styrka, kraft, vilja och önskningar. Från dem härleddes lagarne, krigslagarne och sedelagarne — dem tillskrefvos segrarne och nederlagen och när nya känslor gjorde sig gällande, när nya synpunkter framträdde och nya behof kräfde erkännande, uppstod alltid en ny gnd, som representerade detta nya lif — en gud, som i sig sammanfattade och personifierade den nya folkanden — och i denna guds namn segrade reformatorerna, genomdrefvos förbättringarne och utfördes revolutionerna.
Vi skulle göra orätt i att kalla dessa gudar afgudar. För de folk, som trodde på dem, voro de lefvande gudar, mäktiga och goda gudar — det var under deras egid eröfringarne gjorts, förtryckarnes ok kastats af och befrielse och nationel sjelfständighet vunnits — och så, när det blef lugnt efter striden, när segrens förmåner njötos, när hvilans och tillfredställelsens dagar voro komne, var det med tacksamhet man tänkte på dessa gudar, med vördnad och andakt man nämde deras namn och ihågkom, hvad de gjort för folket, till hvilken ståndpunkt de fört sina utvalda, hvilken frihet och sjelfständighet de gifvit dem. Det var visserligen folket, som gjort detta, men denna folkets segerkraft, denna nationalkänslans triumferande styrka personifierades i gudsbegreppet, kallades för gud och dyrkades som gud — gud var så att säga den spegelbild, i hvilken folket skådade sitt eget bättre jag, utan att veta att det blott var en spegelbild, troende, att det var ett sjelfständigt väsende, som beherskade folket.
Och när så någon stor man uppstod, i hvilken folkets hela kraft var samlad — en man, hvilken talade till folket från dess egen idéela ståndpunkt — en man, som var ett uttryck för nationalanden, ett uttryck för det bästa och högsta, folket tänkte sig — sade de, att han var guds son, att han var sänd at gud, d. v. s. att han var en uppenbarelse af folkets samvete, rättsmedvetande och frihetskänsla. Så sades guden Vischnu ha uppenbarat sig 9 gånger, i 9 s. k. avataras eller uppenbarelser. 2 gånger uppenbarade han sig för att hjelpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
