Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bramanerna emot krigarkasten, hvilken ville rycka till sig makten; den 8:de gången uppenbarade han sig genom Krischna år 1156 före Kristus och den 9:de gången genom Buddha omkring 600 år före Kristus.
Inom judafolket se vi Moses och Aron, Josua och domarne, sedan profeterna och skalderna representera gudomligheten, tala till folket å "guds" vägnar, förkunna syndens straff och lydnadens belöning samt löften om en stor framtid för detta kraftiga tolk.
Och åt sina gudar reste menniskorna tempel, hvilka tempel i sjelfva verket ej voro något annat än nationalmedvetandets och folkandens helgedomar. Och gudomligheten förkroppsligades i bildstoder, hvilka äro ett sant och troget uttryck för folkets eget skaplynne.
Och åt dessa gudar hembar man offer. Offrens ursprung är ej, såsom de kristne tro, känslan af skuld — de härleda sig från mera realistiska föreställningar. De första offren voro spis- och dricksoffer. Då gud var menniskans andra jag, hade han naturligtvis samma behof och samma känslor som menniskan, således också behofvet efter mat och dryck. Och "allt spisoffer skall med salt saltas" är en förordning, som ofta återkommer i Mose lagstadganden och eger sin motsvarighet äfven inom andra religionskulter. Och detta är ju helt naturligt. Det är ju salt, som ger födan smak, och äfven gud hade behof i det afseendet. Därför kallas Jehovah också "en förtärande eld", ty i eldens skepnad förtärde han offret.
Först i den mån sedlighetsbegreppet förbands med gud och menniskans sedekraf fick sitt uttryck i gud, erhöllo offren betydelse af skuldoffer. Man hade handlat mot sitt bättre vetande d. v. s. mot gud — och på den låga etiska bildningsgrad, på hvilken menniskorna den tiden befunno sig, trodde de, att detta kunde hjelpas genom att "blidka gud", bota, försona honom genom gåfvor och offer och snart blef det talet sant: "utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse."
Så uppstod offerkulten, hvilken äfven hos de semitiska folken kräfde menniskor, men hvilken kult dock ingenstädes på jorden nått en sådan vederstygglighet som i det gamla Mexiko och Peru.
Få folkslag torde hafva till den grad fruktat gud, som forn-Mexikos och Perus gamla innevånare. I Mexiko t. ex. fans vid spanska erövringens tid 80,000 teokalli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
