Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till de två första upplagorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Atenare» nu i bokform överlämnas åt allmänheten.
Jag förutspår, att du icke skall skörda guld
på detta företag lika litet som jag författarerykte.
Mitt opus är icke av den art, att det kan vinna
många läsare. Och bland dem, som det lyckas
erhålla, skall det icke vinna odelat bifall. Ty
medan jag skrivit, har jag känt mig som
stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och
andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat
mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt
att såra och döda.
Man kan icke bära en sedel till valurnan, icke
tala eller skriva om en allmän fråga utan att
medvetet eller omedvetet kämpa för den ena eller den
andra av de världsåskådningar, i vilka den
civiliserade världen är delad, och vilken strid utgör den
världshistoriska processen. Finnas ej två
grundtyper, till vilka alla mänskliga varelser kunna
hänföras – en orientalisk och en västerländsk? Jag
föreställer mig, att själva naturen bestämmer fanan,
under vilken vi ställa oss i denna oförsonliga kamp.
Naturen, den goda modern, sörjer lika för sina
barn och sänder med sträng opartiskhet
förstärkningar till bägge lägren. Hon fyller lika gärna
jesuiternas seminarier med lärjungar, som hon
skänker kämpar åt barrikaderna. Individerna av
den orientaliska typen känna sig naturligt dragna
till det reaktionära lägret, den tillbakaskådande
världsåsikten, vars paradis blomstrade vid
människosläktets vagga; de av den
hellenisk-västerländska typen välja lika ovillkorligt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
