Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I Aten, en morgon för ett tusen fem hundra år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tinningsmeden, likasom hon, träder fullrustad ut och
överraskar världen med städet under armen och
hammaren i handen.
– Trösta dig, min vän! Morgonluften skall
förjaga dessa mytologiska fantasier. Hur frisk
vinden blåser från havet! Det är ljuvligt att inandas
honom.
– Ah! ... Du har rätt. Morgonstunden är
härlig – en naturhistorisk upptäckt, som jag skall
meddela mina vänner. Huru lång är skuggan?
– Det lider mot torghandelns slut, svarade
Karmides, i det han med vant öga mätte solens
höjd över det avlägsna, stelt uppstigande
Lykabettos. Begiva vi oss till torget? Vi kunna under
vägen gå in till Lysis och tömma en bägare
lesbiskt med is.
– Ett gott infall. Det skall lindra mina
födslovåndor. Hallå, Karmides! Strö då ditt guld
i någon Danaes sköte hellre än på gatan! Där
tappade du en ring. Han ligger vid dina fötter.
– Ah! Rakels ring! Underpanten på min lilla
judinnas flamma! sade Karmides till sig själv,
i det han från gatan upptog ringen och fäste honom
vid sin guldhalskedja. Prisade vare dina skarpa
sinnen, Olympiodoros! Jag ville icke förlorat denna
klenod för min kappadokiske Akilleus.
– Jag förstår dig, du nye Alkibiades. Ack,
trefalt lycklige vän! Du drack i natt som Milon
krotoniaten, men vinet är för dig vad daggdroppen
är för rosen: du hälsar din morgon dess mera
frisk och strålande. Hur var det? Föll icke vår
gode värd, prokonsuln, falernsäcken, slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
