Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I Aten, en morgon för ett tusen fem hundra år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amaryllis inviga mig i ostberedningens mysterier, min
Karmides. Jag föraktar kulturen och ilar till
naturens modersbarm. Apollon har ju varit herde,
Paris likaså; herde var
»Gossen, som Kypris själv i de frygiske skogarne följde,
skogen såg hennes fröjd, och skogen såg hennes tårar:
herde Endymion var, och hos hjorden han sov, då Selene
steg från himmelen ned att kyssa hans rosiga läppar:
Rhea begråter en herde, och Ljungarn själv har i örnham
kretsande flugit kring Idas topp för en vallande gosse!»[1]
– Varför skulle då icke Olympiodoros kunna
nedlåta sig till krokstaven och herdepipan? Men
ett ord, min Karmides! Har du vaktlar,
stridstuppar och raffellådor i ditt Arkadien?
– Var lugn. Jag har en aning om naturlivets
fordringar.
– Vet du, vid nästa kapplöpning låter jag
min Bellerofon uppträda. Silvervit, krusmanig,
byggd att klyva luften som en pil. Vad tror du väl?
Jag vågar honom mot prokonsulns trakiske hingst.
– Det kan du göra tryggt.
– Jag hoppas det.
De båda ynglingarne befunno sig nu utanför
Lysis’ samtalssal, ett av dessa för atenarne så
kära, med målningar smyckade tillhåll, av vilka
staden ägde flera än året har dagar. En mängd
kunder hade redan infunnit sig och vandrade
samtalande i portiken eller sutto därutanför, i skuggan
av ett från bjälklaget nedfällt soltält, njutande
sin frukost: bröd doppat i vin. Sedan Karmides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
