Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Möten på torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människosläktet i denna hårda, olyckliga,
sönderslitna tid.
Vi återvända till torget, som i denna stund
företedde en tavla av gripande motsatser.
Templens härliga kolonnader, gudarnes, tänkarnes,
skaldernas, hjältarnes bildstoder, bestrålade av en mild
sol, överspända av en leende himmel, och inom
denna ram, flätad av naturens och konstens glada
skönhet, de till kyrkan vandrande kristianernas
skara, som nedströmmade från stadsdelarna
Kolyttos och Skambonide, en allvarlig, ja dyster hop,
kvinnorna oslöjade, de flesta männen höljda i
grova mantlar, främmande för sin omgivning, med
skriande motsatser inom sig själv; bredvid trasiga
uslingar de kejserliga ämbetsmännen i asiatiskt
prunkande dräkter; bredvid svärmare, höljda av
smuts, blödande ur självslagna sår, de lysande
av slavar burna palankiner, i vilka förnäma
kristinnor vilade – allt detta, skridande förbi ögat,
medan luften skälvde av den vigda malmens
manande rop.
Gruppen vid marmortrappan minskade icke
intrycket av denna tavla, antik i sin arkitektur,
romantisk i sitt staffage. De unga epikuréerna
stodo skämtande kring en bärstol, mellan vars
gardiner man varsnade än blott en flik av det
koiska tyg, som för sin genomskinlighet kallades
byssosdimma, än en mjällvit guldsmyckad arm,
än och i bästa eller värsta fall ett lockigt
flickhuvud, som tillhörde ingen mindre person än
Praxinoa, Atens täckaste hetär. Medan man ännu
väntade på Myro, hennes väninna eller kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
