Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Möten på torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anar icke vad som jäser i hans barm. Min själ
är i oupphörlig spänning.
– Stackars Annæus!... Han är dock ännu
vacker, den arme i mörkret vandrande ynglingen.
Dessa sista ord, som Eusebia endast tänkte,
icke uttalade, gällde icke prokonsuln, utan
Karmides, som just nu steg till häst.
– Jag vet, fortfor hon, vad du menar. Vi
veta det alla rättrogna, och Petros tvekar ej att
uttala det på predikstolen. Det är Krysanteus,
den hedniske arkonten, som är den ena roten till
det onda. Att du icke fängslar Krysanteus, som
dock är den rebelliske Julianus’ förklarade
anhängare. Vi alla i församlingen undra däröver.
– Ah, min vackra maka, inföll Annæus Domitius
leende och hotade i sin ordning med fingret.
Nu bryter du vår överenskommelse. Inga
statssaker oss emellan! Du minnes det?
– Den andra roten till det onda, fortfor
Eusebia med harm, äro homousianerna, dessa
förskräckliga kättare, som påstå, att Sonen är av
samma eviga gudomsväsende med Fadern. Är det
icke en blindhet utan like?
– Ah, en obegriplig blindhet... och ett
lättsinne sedan! instämde prokonsuln. O, Eusebia,
vad du i dag är förtjusande!
Prokonsuln fattade och kysste hennes hand.
– Annæus, fortfor Eusebia, är det sant, att
kätteriets huvud, Atanasios, varit sedd i dessa
nejder?
– Vad vet jag mer än ryktet? Vad kan jag
göra mer än skicka befallning till alla ämbetsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
