Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Möten på torget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den odödlige skalden. Det var jag, som förlade
hans första epigram. De hade dålig avsättning,
ty världen är i sin nedgång och litteraturen
föraktas. Men jag beklagar mig ej, nej visst icke.
Ännu finna muserna höga gynnare ... Och som
jag tillfälligtvis har med mig ett alldeles nytt
exemplar av de beundrade epigrammen (bokhandlaren
drog fram en liten rulle under sin mantel),
så avstår jag det med nöje åt en ädel främling...
Romaren sade intet, men vinkade åt en slav,
som mottog och betalte rullen, varefter han
avlägsnade sig ur den närgångne pratmakarens
grannskap.
– De präktiga gossarna! utbrast en blomsterflicka
till en annan, i det hon lyfte på slöjan och
blickade efter ryttarne, såg du Karmides, min vän?
Såg du honom?
– Demofilos, sade en borgare till en annan,
ser du molnet över Teseustemplet?
– Jag ser intet moln, min vän. Himmelen är
ju alldeles klar.
– Så hör då!
Med en böjning av huvudet fäste borgaren
sin väns uppmärksamhet på två personer i deras
närhet. Den ene var en gubbe, som med en korg
på ena armen hade satt sig att vila på trappan
till portiken, den andre en kristiansk presbyter.
Den senare tilltalade den förre med följande ord:
– Du är Batyllos, olivhandlaren?
– Ja.
– Du gäller för en from man, men i kyrkan
såg jag dig likväl aldrig. Varav kommer detta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
