- Project Runeberg -  Den siste atenaren /
V:51

(1914) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Delfi. Orakelspörjarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snedmunte, emedan han hade sina skäl att än med
allmänna, än med tvetydiga ordalag tillbakavisa
den närgångna nyfikenheten. Så mycket är dock
klart, att oraklet ingalunda hyst agg till Jesus.
Ingen, icke ens Sokrates, har av Apollon varit så
prisad, som den vise från Judalandet.

– Han var, sade Krysanteus, en religiös ande,
genomvärmd av det gudomliga, en praktisk
vishetslärare och en stor teurg. Porfyrios berättar om sin
mästare Plotinos, att denne har fyra gånger, i
hänförelsens tillstånd, skådat ur-enheten, den ende och
sanne Guden. Detta skedde på hans ålderdom emot
slutet av en levnad, vars hela traktan var själens
rening och idéernas värld. Jag föreställer mig,
att vad Plotinos uppnådde genom att sänka sin
ande i det begrepps- och formlösas hav, – det
ägde Josefs son mer av naturen, och såsom något
stadigvarande, så att han kunde vandra bland
människorna och verka i det yttre, utan att hans
skådning i det gudomliga vart grumlad. Vad han ägde
högsta mån, det äga vi alla, åtminstone till
möjligheten, i en lägre. Lotosblomman synes gunga fritt
på vågen, men hennes stängel ringlar genom
djupet och är rotfast i dess botten. Så svävar
människoanden med begränsad frihet på världsflodens
yta, och hans förnuft är som blomsterkalken, vilken
öppnar sig för solen och vänder sig efter henne,
men han är med tvenne rötter, känslan och
fantasien, rotfast i världsanden – Apollon, eller vad
man vill kalla honom. Genom dem intränger Gud
oss; genom dem, som genom ett språkrör, talar
han i våra själar och låter sig förnimma i många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:21:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atenaren/a0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free