- Project Runeberg -  Den siste atenaren /
V:57

(1914) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Delfi. Orakelspörjarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det skuggande. Men varuti består nu denna
förändring och varifrån har hon uppkommit? Denna
fråga har sysselsatt min själ under de långa år
jag tillbragt här i ensamheten. Och när jag hade
forskat i tio år, i tjugu år och försökt många olika
vägar för att intränga i denna hemlighet, så måste
jag dock slutligen stanna vid den förmodan, som
första ögonblicket av mitt tänkande i detta ämne
trängde sig på mig, men vilken jag då förkastade
såsom låg och ofilosofisk. De naturlagar (så är
min tanke), vilka råda i människovärlden, äro
skuggor av andevärldens och finna i dem sin
motsvarighet. Den lag, som bjuder, att människan skall
födas, åldras och dö, är en skugga av den lag, som
de olympiske voro underkastade. De hava, dock
högre mening än de mänsklige, blivit födda
– det säger själva myten – de hava åldrats, och de
äro döda. Den store Pan är död, Apollon är död,
de väsen, som våra fäder dyrkade, äro döda.
Häpna ej, Krysanteus, över mina ord! De
innehålla intet hädiskt. Dessa väsen, goda och
dyrkansvärda, som uppfyllde världen med skönhet och
glädje, som älskade de dygdige, värnade
samhällena och straffade brottslingar, voro dödliga som
människan, deras skyddsling, och odödliga som
hon. O, låg jag ej redan som yngling framför min
Apollons bild och skådade hela timmar i hans
anlete, hänförd av hans lugna, övermänskliga
skönhet! Och likväl strömmade mina tårar, ty ju längre
jag betraktade honom, dess mer smältande
genomskimrades hans skönhet av ett vemod, olympiskt
och övermänskligt som hon, och jag undrade, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:21:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atenaren/a0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free