Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hermiones natt i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apollons tempel att där tillbringa natten. Hon
var lagerkransad och iklädd en pytisk prästinnas
dräkt.
Krysanteus kände hennes hand darra i sin.
Han stannade och sade: – Låt oss återvända!
Han lyssnade till vindens toner och upprepade:
– Låt oss återvända!
Hermione såg upp mot templets, av kvällens
mörker omlägrade kolonnad, varöver de jagande
molnens jätteskuggor skymtade. Hon tvekade.
Men då Krysanteus lade sin arm kring hennes liv
och gjorde en rörelse för att vända om till
Herakleons bostad, reste sig den andaktsfulla känsla,
som dagens botövningar och böner lämnat i
hennes barm, och segrade, i förening med tanken på
deras ärende, över en ännu icke fullrustad rädsla.
Hon svarade:
– Den gudamakt vi nalkas är ljusets, som
älskar människorna. Och du, min fader, vakar
ju i natt, tänker på mig och kommer vid första
morgongryningen att hämta mig? Nej, må det
ske vad vi beslutit! När jag övervunnit intrycket
av det ovanliga, är jag lugn.
De fortsatte sin väg. Vinden lekte med
Hermiones lockar, medan hon vid sin faders hand
steg upp för tempeltrappan och genomskred den
med doriska pelarrader smyckade försalen. Här
skimrade dem till mötes ett svagt ljus genom den
halvöppna dörren, som förde till helgedomens inre.
Ett helleniskt tempels naos – det inom
försalen belägna rummet, byggnadens medelpunkt,
vari gudabilden stod – var alltid omgivet av murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
