Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Barn, I haven hitkommit för att räddas ur
det hedniska mörkret och tillfångataga ert förnuft
under Kristi lydnad?
De tillfrågade bejakade frågan med bugningar.
– Väl, uppgiven edra namn och bostäder för
denne broder presbyter. I mottagen av honom
skriftliga intyg, som, uppvisade för prokonsulariske
skattmästaren, förskaffa eder nya högtidsklädningar.
Iklädda denna dräkt infinnen I eder
nästa Guds vilodag i vår storkyrka, för att undfå
handpåläggningen till nytt liv, varefter I ägen att
hos nämnde skattmästare på samma intyg uppbära
var och en tio guldstycken. Presbyter Gregorius,
lämna dem intygen och inskärp vad jag sade dem!
Med dessa ord vände sig Petros från de nådesökande
för att fortsätta samtalet med Krysanteus.
Att emottaga och avfärda avfälliga hedningar var
för biskoparne vid denna tid en alldaglig
förrättning, som icke krävde vidare omständigheter.
– Du ser, sade Petros, som nu, så strömma
dagligen nya hopar till korsets fana. Din och
de dinas vishet förmår ej svalka törstiga själar,
som trängta till en brunn med levande vatten.
Människonaturen, säger Tertullianus, är av naturen
kristen: se där upphovet till deras trängtan,
driften som tvingar dem hit.
– Jag önskar, att så vore.
– Verkligen?
– Emedan det skulle utplåna det föraktliga,
om än icke det sorgliga i skådespelet, vartill du
synes hava inbjudit mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
