Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vi bryta den råa malmen, lika gott med
vilket verktyg, men till att förädla den.
– Dock till saken! Du talade om ett edikt,
som vidkomme staden Aten.
– Se här!
Petros tog en på bordet liggande elfenbenstavla
och räckte henne till arkonten. Medan denne
läste, voro biskopens ögon fästa på hans anletsdrag
och iakttogo den smärtsamma häpnad, som de
uppenbarade.
Krysanteus återlämnade tavlan. Hans ansikte
uttryckte en harm och en smärta, som han ej
vårdade sig att kväva.
– Ediktet, sade han, skulle således skänka
er, kristianer, krigsgudens tempel, ett av de
skönaste i Aten, uppfyllt av minnen från våra
ärofulla tider. Dock, det är ej första gången sådant
händer. Utfäster ej kejsaren belöning åt sådana
städer, som riva de byggnader, man upprest åt
de gudomliga makterna, åt heroerna och
människosläktets välgörare? Och vad som skänkes eder,
det förstören I, för att av det härligas spillror
hopsätta ett lappverk, värdigt, det är sant, den
styggelse, som I där innesluten – dessa benrangel
och köttslarvor av helgon, dessa dödens vämjeliga
lämningar, dem I kyssen och tillbedjen.
– Herre, miskunda dig! Vilken hädelse! suckade
den ene av sekreterarne, medan den andre
korsade sig. Den unge Klemens, som under
samtalet återvänt, reste sig upp ur sin lutande
ställning, hans kinder överdrogos av harmens rodnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
