Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fulgentius, och räckte henne till Krysanteus. Sedan
denne genomögnat tavlan, sade han:
– Jag ser, att kejserliga regeringen ger sin
helgd åt den besynnerliga gåvan.
– Och, som nämnt, i morgon tager jag henne i
besittning. Du finner henne besynnerlig. Det är
i din mun ett milt uttryck. Du menar mer. Men
du och de dina, I han icke makt att göra
motstånd. Filistéernas välde är brutet.
Krysanteus’ tanke flög till Julianus. Filistéernas
välde var ännu icke brutet. Den sista striden
återstod.
Det var som om Petros hade anat denna tanke,
ty då Krysanteus frågade: – Har du något vidare
att säga mig? inföll han:
– Jag har i dag fått nyheter om Julianus.
Vill du höra dem?
Han ledsagade denna fråga med en segerblick,
som kom den annars så starke mannen att
rysa av hemlig förskräckelse. Samma känsla som
griper vandraren, då han, i vila vid vägkanten,
känner en kall slingrande orm under sin hand,
avtvang Krysanteus ett instinktmässigt nej. Han
ordnade sin mantel, hälsade biskopen och de övrige
i rummet varande och gick mot dörren.
– Farväl, filosof! Tänk på din ringhet inför
Gud och din själs salighet! utbrast nu den unge
föreläsaren, vars ögon under tiden varit häftade
på Krysanteus’ anletsdrag.
Denne stannade och mönstrade ynglingen med
en sträng blick, som dock hastigt vart mild och
vänlig, när han i föreläsarens vackra ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
