Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Petros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Dig? sade han med dämpad röst. Nåväl,
jag lyckönskar dig hjärtligt.
– Ja, svarade Eufemios ödmjukt, och hans
ögon blickade fromt, men stadigt, under de breda
ögonbrynen, i biskopens ansikte. Jag är i sanning
icke värdig en sådan lycka, men då Herren låtit
mig henne vederfaras, så emottager jag henne med
innerligaste glädje och tacksamhet.
Biskopens blick var fortfarande riktad på
presbytern, då han i torr ton sade: – Redogör för
testamentets enskilda punkter!
– Apollonia skänker till kyrkan sitt hus
staden, en tomt vid Piræiska gatan och sin
lantgård utanför Melitiska porten, i få ord: hela sin
fasta egendom.
– Den fromma, förträffliga kvinnan! Detta
skall tusenfaldigt vedergällas henne där ovan. Men
fortsätt!
– Till dig, sin herde och biktfader, skänker
hon sina reda penningar, samt allt sitt guld och
silver ...
– Jag är ovärdig en sådan godhet, sade
biskopen, medan han gick fram och åter över
golvet, – men förbigå detta och fortsätt!
– Släktingarne, som äro en gammal syster,
en ogift brordotter och en femårig brorson, äro
ihågkomna med hennes övriga lösegendom:
möbler, bohag och en slavinna.
– Och du själv? inföll biskopen icke utan
otålighet i tonen, i det han ånyo stannade
framför Eufemios och mätte honom med ett granskande
ögonkast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
