Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bakgrunden stängdes av olivklädda höjder, och
ur deras skuggor framträdde en å, som kom från
andra sidan om Lykabettos, sakta slingrade
emellan höga vass, enstaka pilar och cypressgrupper,
och bruten återkastade månens bild, tills hon på
sin väg till floden Kefissos dolde sig bakom den
långa, mörka, i fjärran svinnande rad av åldriga
träd, som tecknade vägen till Akademia.
Från mitten av detta fält reste sig en ensam
pelare. Ovanpå honom skönjdes ett rörligt
föremål, likt en människoskepnad.
Det rörliga föremålet var i själva verket en
människa – en gubbe med kal hjässa och grått,
böljande skägg. Han lutade med böjda knän över
djupet och höll i handen en lina, likasom ville
han mäta avståndet till marken.
Det var likväl icke hans uppsåt. Vid pelarens
fot stodo tre kvinnor, av vilka de två försökte
undanskuffa varandra, medan båda i tävlan sträckte
upp korgarne, som de buro, för att fästa dem vid
en järnkrok, varmed linans nedhängande ända var
utrustad.
– Fromme Simon, ropade den ena upp till
gubben, det är endast ett bröd och ...
– Ur vägen med dig, utbrast den andra; att
du, som är en kätterska, bara vågar bjuda den
helige, rättrogne Simon ...
En ny knuff från den förra avbröt detta inpass.
– Gode Simon, det är jag, Tabita, Batyllos’
hustru, olivhandlarens, som så ofta kommer till
dig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
