Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sellerikrans omkring sin panna! Elpenike i gravskrud...
Elpenike!
Simons järnbröst höjdes av en djup suck, som
liknade en dödsrossling; han vände sig och lutade
mot den kalla pelaren sitt rysliga ansikte, sin
brännande panna, sin kind, som vittnade det nya undret
av en tår.
– Lugna dig, fader! sade Petros, som först
nu varsnade helgonets upprörda tillstånd. Hör
du ej? Här nalkas människor. Det kommer en
båt på ån. Låt ingen se, att du har lämnat ditt
tillhåll där uppe!
Petros’ påminnelser understöddes av en cittras
toner, som ledsagade en livlig, klar, melodisk sång,
stundom avbruten av skratt och glada, samtalande
röster. Båten, varifrån dessa ljud förnummos,
närmade sig med sakta och jämna årslag i det silvrade
vattnet.
Biskopens ord voro fullkomligt ägnade att
återkalla Simon till sans, ty de talade till hans
asketiska ärelystnad. Han rätade sig upp, sände
en skarp och hastig blick bort emot ån, fattade
linan, jämkade henne till den skuggade sidan av
pelaren och klättrade med en apas vighet upp till
kapitälen. Uppkommen dit, intog han sitt vanliga
läge, stack huvudet ut mellan kapitälens lövverk
och sade i förtrolig, angelägen ton:
– De kunna icke hava sett mig, Petros.
– Nej, du må vara lugn.
– Petros, Filippos är kristian?
– Ja visst.
– Filippos är ju döpt? Filippos är ju präst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
