Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja.
– Härligt, härligt! Så ville jag hava det. Lilla
lamm, som vi frälste ur vargens klor! Lilla lamm,
som vi buro hem till den rätte herden! Petros,
låt mig få återse det lilla lammet! Var icke rädd!
Jag skall vakta min tunga. Låt honom komma före
solnedgången; du vet, att jag icke talar före
solnedgången.
– Jag skall varje afton hitsända Klemens med
bröd och vin.
– Petros, du är en god son. Min tusenfaldiga
välsignelse över dig, min gode Petros! Men hur
är det? Är det den förhatlige, som låter ringa
klockorna i staden?
– Krysanteus? Du menar honom?
– Ja. Äro icke han och hedningarne ånyo
herrar i staden?
– Vad säger du? Den högste hindre, att en
sådan tid någonsin återkomme!
– Eller firen I nu varje natt martyrernas fest?
– Vad har ingivit dig denna tro, min fader?
– Han I ej i de två sista nätterna samlats
där borta? sade Simon och utsträckte armen mot
olivdungarne. Har jag icke hört de trognes
psalmer ljuda, såsom komme de ur jordens sköte? Det
är ju som fordom, då vi förföljdes för vår tro och
firade Herrens fest i kulor och gravkamrar.
Härliga tid!
Och pelarhelgonet började sjunga en av dessa
psalmer – i början med sakta röst, som om han
velat härma de ljud, om vilka han talat – sedan
med allt starkare stämma, som om han velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
