Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Filosofens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna förställa ... föryngra utseendet. Man
färgar håret med lixivium, man ...
– Hör på! inföll agenten och stannade. Syna
mig noga! Hur gammal tror du mig vara?
– Omkring femtio år, gissade Eufemios.
– Min vän, jag är i dag verkligen femtio år
gammal. I morgon är jag kanske sjuttio, i
övermorgon tjugu. Men annars är jag född för trettio
år sedan. Du bär hö till Megara, om du vill lära
mig, att det finns en sådan konst.
– Vid änglaskarorna! Du förvånar mig, min
vän. Den konsten vore värd att inhämta. Min
bäste vän, jag släpper dig icke, förrän du ger mig
någon undervisning däri. För övrigt tvivlar jag
icke, att du har alldeles rätt i avseende på gubben.
Det slöt jag strax därav, att han gick in i
ärkehedningens hus. Därtill skulle dock Atanasios
visst aldrig förmå sig, om än han icke tvekar att
gömma sig i filosofmantel och låta skägget växa.
Mannen är utan tvivel filosof, en av de hundske,
att döma av den grova manteln. Men nu vidkommande
den märkvärdiga konsten, så ...
– Är hon för dig alldeles överflödig, anmärkte
agenten skrattande, ty bara du ej glömmer
att taga halsen med dig, när du går ut, är du
tillräckligt oigenkännlig. Ha ha ha! Förlåt mig!
Jag vill icke såra dig. När man av naturen är kvick,
komma sådana infall av sig själva.
Vi övergiva de båda samtalande, prästen och den
hemlige atanasianen, samt återvända till filosofens
hus. Men nu stanna vi ej i aulan, där vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
