Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Filosofens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För ökad bekvämlighet vid iklädandet var kitonen
uppskuren även under vänstra ärmen ned till
midjan, men här fäst med en tät rad agraffer. En
gles purpurgarnering omgav den nedersta fållen
och höjde intrycket av veckens plastiska fall.
Hermiones rika, mörkbruna hår var icke
benat, utan naturligt ordnat, som på ett lockigt
gossehuvud, och sammanhållet av ett enkelt,
diademlikt band, men delade sig under detta mitt
över pannan i långa våglinjer, som nalkades de
fint penslade ögonbrynen och slutade med små
skruvformiga lockar, medan håret baktill nedföll
ett svall av långa, glänsande böljor över hals och
skuldror.
Av de övriga närvarande damerna voro de
två klädda som Hermione, men buro över den
vita kitonen en annan kortare, som hos den ena var
saffran-, hos den andra ametistfärgad.
Den tredje var en vacker brunett i romersk
klädsel: den unga Julia, maka till Krysanteus’ vän,
jovianske gardestribunen Ammianus Marcellinus,
som gjort sitt namn odödligt genom en värdefull
historia över sin tid.
Julia var född i Galliens huvudstad Parisii,
vars namn då ännu icke hade så världshistorisk
klang som nu. Hon hade vistats där, ännu sedan
den unge cesarn Julianus ditflyttat med sitt
anspråkslösa hov. Hon kunde förtälja och gjorde det
gärna om den isande förskräckelse, som de
allemanniska barbarernas anstormande hade väckt i
Gallien; om det allmänna jublet över landets
räddning genom Julianus’ hjältemod, om den välmåga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
