- Project Runeberg -  Den siste atenaren /
V:178

(1914) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Filosofens hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltmer uppflammade hennes låga, likasom facklans
svavel

Fattar med oemotståndligt begär den närmade elden;

men tyvärr, hon förmådde icke ens meddela honom
vad hon kände, ty av en förtörnad gudamakt var
hon drabbad med det straff, att hon endast kunde
eftersäga de sista orden av vad andra talat.
Förgäves grep hon de tillfällen, då även denna ringa
förmåga kunnat lända henne till godo. Ropade
Narkissos till sin jaktvän: kom! upprepade hon
med smäktande röst samma kom! – men till
honom. Som nämnt, det var förgäves. Mött med
förakt, smög hon till de grottuppfyllda bergen,
höljde sig med trädens löv och tvinade, tärd av
sin kärlek, bort, så att endast rösten återstod av
hennes väsen. Sedan dess är hon icke synlig mer,
men hörd av alla. Hämnden väntade Narkissos.
Han var endast sexton år, när den händelse
timade, som sannade Teiresias’ spådom. Hörom
Ovidius!

Silverklar och skinande ren där flödar en källa.
Aldrig av herdar hon än var grumlad, aldrig av getters
fjällgräsmättade flock eller andra hjordar, och aldrig
rörd av en fågel, ett skogens djur eller fallande grenar.
Närmast hon kransas av gräs, som näres av smekande bölja,
hägnas av trän, som ej lida en glimt av ljummande solglöd.
Matt av hetta och törst kom gossen att vila på stället,
lockad av ängdens och källans behag och tröttad av jakten.
Men då han söker en svalkande dryck, han finner en annan
brännande törst, förförd av sin bild i speglande källa,
kär i ett livlöst hopp, förväxlande väsen och skugga.
Tjust han beundrar sig själv: förstenad i blick och i hållning
vilar han där och liknar en bild av pariske marmorn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:21:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atenaren/a0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free