Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Filosofens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vunna en egendom åt vetandet, en bevisad
sanning, i stället för ett sant hugskott. Mina
tankar äro hugskott, ingenting annat. Jag är rik
på hugskott, och dina verser, min Julia, hava
framkallat ett nytt.
Narkissos, så tyder jag denna myt, är
människoanden. En flodgud var Narkissos’ fader, och
en källnymf hans moder. Floden och källan
tillhöra jorden, men spegla himmelen. Så är
människoanden född och ammad i naturens sköte,
men tillika ett återsken av det gudomliga.
Spåmannen Teiresias förutsade Narkissos en lång och
lugn levnad endast i det fall, att han icke lärde
känna sig själv. Så förkunnade även Gud, enligt
en av hebréernas heliga sägner, det nyskapade
människosläktet, att det skulle förlora sitt elysium,
om det smakade kunskapens frukt och lärde
skillnaden mellan gott och ont. Människoanden,
så antyda myterna, så lära filosoferna, levde i
början naturdriftens oskyldiga liv; människan var
fullkomlig som planta och djur, lycklig som de,
omgiven som de av naturens modersvård, som i en
oupphörlig krets ledde henne till nöjet, när
hon kände längtan därefter, till vilan, när hon
njutit, till behovet, när hon vilat ut. Myten syftar
härpå, när hon säger, att Narkissos växte upp
skön och älskad av alla naturgudomligheter. Detta
var ett tillstånd av lycksalighet. Men människan
var danad till en annan än den. Hon bar inom sig
en kraft, som en gång skulle göra henne myndig
och förflytta henne ur oskuldens naturliv, den
lägre fullkomlighetens fridfulla elysium, ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
