Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Filosofens hem (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religion hon förstod och delade. Badande i de
friska vågorna av denna kärlek, bibehöll hennes
själ sin klarhet, kraft och hälsa; hon var i harmoni
med sig själv, fast ackorderna klingade vemod.
– – – – – – – – – – – – – –
Kort före skymningen hade Klemens av biskop
Petros skickats till Simon pelarhelgonet med ett
bröd och en flaska vin. Flaskan var den, som
Petros föregående afton så omsorgsfullt inläst.
Den natt, som följde härpå, sjöng Simon ej sin
aftonpsalm.
Krysanteus återvände först vid midnattstiden.
Han hade då sett, huru krigsgudens tempel togs
i besittning av det kristianska prästerskapet.
Petros hade funnit för gott att uppskjuta detta till
en timme, då man ej hade att vänta onödigt
uppseende och folkskockning. En avdelning soldater,
förd av tribunen Pylades, hade följt prästerna och
uppställt sig framför templet. En ämbetsman
läste från trappan den kejserliga kungörelse, som
skänkte templet till kristianerna; några
nattvandrare, vilkas väg tillfälligtvis fört dem över
torget och som stannat, förvånade över uppträdet,
fingo föreställa det atenska folket, till vilket
kungörelsen var riktad. Läsningen ändade som vanligt
med uppmaning till ropet: leve kejsaren!
Soldaterna instämde pliktskyldigst, prästerna
hjärtligt, atenska folkets tillfälliga ombud tvunget eller
av vana. En gammal borgare, vars mun teg, men
vars hjärta kanske ropade: leve Julianus! vart av
en fanatisk soldat nedstucken. Den gamle mannen
hade gått ut för att skaffa läkarehjälp åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
