Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Början till ett sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karmides stannade ett ögonblick, innan han
hunnit den punkt, där de trånga gränder vidtogo,
som på denna sida klättrade upp emot kullen.
Utsikten härifrån behärskade vissa, av tak och
murar avbrutna delar av gatan Kerameikos ända
hän emot Areopagens kulle. Alla dessa delar
höljdes av en böljande massa, som tycktes vara
ett enda jättedjur, sakta, mödosamt och
krampartat slingrande fram likt en sårad orm. Två
bloss, som lyste i spetsen, voro vidundrets ögon.
Men liksom ryktet enligt skaldernas skildring, så
var denna jättekropp i hela sin längd betäckt med
en man av tungor, icke talande, icke viskande,
utan rytande av raseri.
Karmides skyndade vidare. Han kom in i en
trång gränd, som mynnade ut till huvudgatan.
Medan denna tyngdes av ett övermått av liv, var
den förra ödslig, som utdöd. Portarne bommade,
fönsterluckorna stängda, ingen människa att se.
Karmides såg sig nu vid själva randen av den
förbivältrande, svällande folkströmmen. Ett steg
till, och han hade varit bortryckt med dess böljor.
Han såg ansikten dyka upp och försvinna, ansikten
förvridna av dyster vrede.
– Hämnd, hämnd! Död åt kättarne! Död
åt giftblandarne! Död åt atanasianerna!
Dessa rop, blandade med andra av samma
slag, skallade i hans öron. Han misstog sig
således icke. Förhänget hade fallit, korsången
börjat, korsången, som inledde det länge väntade
och förberedda sorgespelet.
Karmides hade ingen lust att låta sig bortrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
