Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Början till ett sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt våg att bära det seglande skeppet. På båren
låg en varelse, knappt lik en människa, ty det
var Simon pelarhelgonet eller hans jordiska hydda.
Kroppen var naken. Björnpälsen låg sammanrullad
under hans huvud, som var vänt emot den
följande hopen, så att de rysliga anletsdragen, de
slutna ögonen i lodrät riktning kunde lysas av
facklorna och ses av mängden. Närmast kring
båren gingo några präster med nedfällda kåpor
och blottade huvuden. Två av dem buro facklorna.
Bredvid den ene sågs Eufemios. De tego,
ty den lösen de från början utdelat återskallade
nu i de vilda ropen, som genom själva sin styrka
vunno övertygandets kraft hos de fanatiserade
tusentalen. Prästerna tego, men närmade facklorna
intill den dödes ansikte för att åter och
åter visa det så tydligt som möjligt. Och för var
gång skallade med ökad styrka ropen:
– Död åt atanasianerna! Giftblandarne!
Kättarne!
Massan hade äntligen hunnit förbi. Karmides
sällade sig till de siste i eftertruppen.
– Medborgare, vad har hänt? frågade han
sin närmaste granne. Vad är det som försätter
folket i raseri?
– De ha mördat Simon bekännaren och helgonet,
svarade mannen. Har du öron och förnimmer ej
vad folket ropar?
– Jag hör, att det ropar giftblandare och
kättare. Det är således någon atanasian, som
förgivit den helige?
– Någon atanasian? Nej, de ha gjort det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
