Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Början till ett sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned för några trappor och stod framför en inre
dörr.
– Klemens, är det du? sade fången inifrån.
– Ja, jag kommer med vatten. Här, här!
– Lovad vare Gud, som rörde ditt hjärta!
Tryck på en rigel där nere, och dörren öppnar
sig!
Klemens trevade och fann rigeln. Han drog
den tillbaka. I samma ögonblick gick dörren upp,
och fången skönjdes i mörkret framför honom.
Han hade, utan att leta, funnit vattenkärlet, som
den törstande antilopen vädrar en källa i öknen.
Klemens hörde, hur han drack i långa, djupa drag.
– Härliga Guds gåva! Jag anar nu, vad
livsens vatten är för anden. Broder Klemens, jag
skall aldrig glömma honom, som räckte mig denna
dryck. Broder, du har varit mycket olydig, mycket
felaktig, ty du har överskridit det stadgade måttet
och läskat ej min tunga allena, utan hela min
varelse. Huru gammal är du?
– Aderton år.
– Jag vill icke se dig, när du är så gammal
som Eufemios. Du var nog från början en rak
och vacker planta; skada att du skall varda ett
krokigt träd. Men här är kolmörkt ... låt oss gå
upp och se, vad som händer i staden. Vill du följa
mig?
– Vad gör du? utbrast Klemens och fattade
Teodoros’ arm. Broder, minns du ej, att du är
fånge? Vill du lämna fängelset? Vill du fly?
– Om fången vill fly? Vilken fråga! sade
Teodoros och fortsatte sin väg uppför trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
