Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldathopen, som, lutad mot spjuten eller
förbindande sina sår, stod i mynningen till en av
gränderna.
– Varför dröjen I? – Vilka fega uslingar!
– Vi borde stena dem, skreko kvinnorna.
Soldaterna avvaktade förstärkning. En centurion
hade ilat till biskopen för att begära friskt
manskap. Snart utbredde sig också ett rykte, att
palatinerna voro i antågande. Hopen lugnade sig
nu. Man ville bida ankomsten av dessa fruktade
krigare. De, som voro förlagda till Aten, utgjorde
väl endast en handfull män, men de voro gamla
utvalda soldater, till största delen högväxta
barbarer: göter och allemanner.
När de äntligen visade sig, framryckande från
torget i sluten trupp, vars spjut och hjälmar syntes
högt över de omgivande hoparne, hälsades de
med väldiga bifallsrop. De fördes av en centurion.
Deras högste befälhavare, tribunen Ammianus
Marcellinus, hade för dagen med biskopens
samtycke nedlagt sitt befäl.
Under tiden hade de belägrade atanasianerna
rustat sig att mottaga ett nytt angrepp. Kring
kullens topp voro högar av sten och tegel
uppstaplade; de hitintills vapenlöse voro försedda med
järnstörar, lösbrutna från portarne, med stakar,
köksknivar och vad helst de kunnat överkomma,
dugligt att kasta, slå eller sticka med.
Solen blickade fram mellan molnen, medan
alla gränder, som ledde upp till kullen, fylldes av
de mörka, böljande massor, som bakom palatinerna
och legionärerna skyndade att förnya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
