Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föräldrarne omfamnade sina barn, männen sina
hustrur. Somliga skyndade emot angriparne för
att dö i kamp mellan slagna fiender. De andre
kvarstannade bland de sina för att gemensamt med
dem emottaga döden. Barnen gömde sina ansikten
i mödrarnas sköte. Några sammanknäppte händerna
till bön; andra hånade sina fiender med ropen:
kättare, lögnkristianer! En gubbe uppstämde
sången om martyrkronan, om deras härlighet, som
äro kallade att vittna vid lammets tron.
Striden ändade med homoiusianernas fullständiga
seger. Men många av de högvuxna barbarer,
som buro palatinernas vapenklädsel, föllo för
slagen av påkar och järnstörar eller dogo en
harmligare död under oväpnade händer.
När striden var lyktad, fortfor mördandet, så
länge en livsgnista fanns att släcka hos de
övervunne. Deras kroppar krossades eller söndersletos.
Deras huvuden avskuros och fästes som segertecken
på spjut och stänger.
Därefter ljöd i den blod- och segerdruckna
hopen ropet:
– Till Piræus!
Ropet upprepades av tusen röster.
Sjungande och skrålande, med de ohyggliga
troféerna i spetsen, tågade massan ned för kullen
och tog vägen till Piræus.
Petros, som med det homoiusianska prästerskapet
hade valt sitt högkvarter i storkyrkan,
emottog underrättelsen om den seger, som hans
hjord tillkämpat sig på Kolyttos, just medan han
sände två centurior soldater till Piræus att öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
