Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vältrade fram emellan de gamla, halvförfallna
murar, som förenade Aten med dess hamnstad.
Psalmer och slagdängor skrålades om varandra,
och högt över oväsendet ljödo de outtröttliga
ropen: Död at giftblandarne!
Men bland dessa rop förnummos nu för första
gången andra, i början höjda av några få
röster, därefter av flera, slutligen tävlande i styrka
med de förra:
– Död åt de hedniska hundarne, avgudadyrkarne!
– Ned med kristendomens fiender! Hämnd
på ärkehedningen! Krysanteus har smädat Kristus!
Hämnd på ärkehedningen!
Uppträden, som föreföllo under tåget till staden,
läto ana, att nya elementer hade förenat sig
med de förut verksamma. Massan började plundra.
Köpmansbodarna, som funnos i de långa portikerna
å ömse sidor vägen, uppbrötos och tömdes.
Piræiska gatan utmynnade till torget. I dag
låg en tung och mulen himmel över denna sköna,
minnesrika plats. Pelarrader och stoder syntes
längta efter den förintelse, som är fullständig,
när formen är stoft och stoftet spritt av himmelens
vindar.
De voro nu ingenting annat än spöken från
en förgången tid och ägde ingenting gemensamt
med människovarelser liknande dem, som bildade
de nu annalkande mörka, oroliga vågorna.
Zenons lärjungar hade, som vanligt, samlats
målningsgalleriets pelargång. Mitt under de
stormar, som brusade genom världen och skakade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
