Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En orgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viskade och betraktade varandra med förskräckta
blickar.
– Vad? utbrast Annæus Domitius. Vad betyder
denna tystnad? Står jag bland rebeller?
Jag svär vid Julianus’ namn att lägga samtliga
edra huvuden för mina fötter, och det före
solnedgången, om I neken att dricka skålen för vår
rättmätige kejsare, sanctissima majestas, dominus
Augustus Julianus, Imperator, pontifex maximus,
pater patriæ, restitutor orbis!
Han förde bålen till sina läppar och slängde
den i golvet. I samma ögonblick öppnades dörren,
en röst sade:
– Din häst är framme.
– Här ditt svärd och din regnkappa.
Kammarslaven fäste svärdet vid sin herres
gördel och manteln över hans skuldror.
Annæus Domitius ilade ut, besteg sin Akilleus
och red bort.
– – – – – – – – – – – – – –
På vägen mötte honom det sista bud, som
Pylades avsänt. Prokonsuln höll in sin häst och
genomögnade brevtavlan, som innehöll följande
ord:
»En talrik folkmassa närmar sig Tripodgatan,
då jag skriver detta. Man ropar, att Krysanteus
smädat Kristus.»
Annæus Domitius manade på sin häst.
– Förbannelse över Pylades! Tio tusen
lansar i pöbeln! Om jag skulle komma för sent
för att rädda Krysanteus! O, min Akilleus, om du
nu hade vingar! Min fördömda fetma! Här gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
